De unga britterna är förlorarna


Olle Ludvigssons krönika i NA 18/7 2016

Den chockartade stämningen som rådde i Bryssel dagarna efter att britterna röstat för utträde ur EU har lagt sig. Men den bittra eftersmaken finns kvar. Valresultatet var jämnt och visar på folkomröstningars inneboende svaghet.

När folket väl har avlagt sin röst finns det inget val i framtiden där medborgarna kan utkräva ansvar från sina företrädare, vilket det gör i den representativa demokratin.

I Storbritannien är det de unga som nu kommer att få sona för den äldre generationens protektionistiska iver. Bland väljare under 25 år röstade 75 procent för att stanna kvar i EU.

Efter att premiärminister Cameron kastat in handduken står det nu klart att den tidigare inrikesministern Theresa May vunnit den infekterade partiledarstriden i Tories.

Hittills har hon slagit fast att Brexit innebär ett verkligt utträde ur unionen men att det inte råder någon brådska att utlösa EU-fördragets artikel 50, vilken aktiverar utträdesförhandlingarna, och att det troligtvis inte görs förrän efter årsskiftet. Det är bra att May respekterar valresultatet men artikel 50 behöver aktiveras skyndsamt.

Theresa May har även nyligen meddelat att hennes högsta prioritering inför utträdesförhandlingarna med EU är att avveckla den fria rörligheten för EU-medborgare till Storbritannien. Dock är tiden förbi när Storbritannien kunde dra upp röda linjer inför förhandlingar med EU. De fria rörligheterna för varor, tjänster, personer och kapital hänger ihop. EU-projektet är inte ett smörgåsbord där man kan välja och vraka. Det återstår att se vilken typ av uppgörelse som kan nås med Storbritannien, men EU-parlamentet har antagit en gemensam resolution som slår fast att britterna ska aktivera artikel 50 så snart som möjligt innan utträdesförhandlingarna kan börja.

Det förefaller som om britterna vill lämna in den formella utträdesansökan så sent som möjligt i syfte att förbättra sin förhandlingsposition med EU.

Men både det Europeiska rådets president, kommissionens ordförande och parlamentets talman – Donald Tusk, Jean-Claude Juncker och Martin Schulz – samt Mark Rutte, premiärminister i Nederländerna och ordförande för EU:s roterande ordförandeskap, har tydligt deklarerat att inga förhandlingar kan inledas innan Storbritannien aktiverar artikel 50.

Det ligger varken i Storbritanniens eller EU:s medlemsstaters intresse att osäkerhet föreligger om ö-rikets framtida status i förhållande till EU. Företagens investeringsbeslut kan komma att skjutas på framtiden, den brittiska finanssektorns tillgång till den inre marknaden är osäker framöver, EU-medborgares framtid i Storbritannien likaså, och en rad andra frågor behöver klargöras för att inte äventyra den europeiska ekonomins tillväxt.

För finansiell instabilitet föranledd av politisk handlingsförlamning är det sista Europa behöver efter svag tillväxt och hög arbetslöshet i nära ett decennium. Cameron tog inte ansvar för Storbritannien men det måste Europas ledare göra i en avgörande tid för unionens framtid.

Olle Ludvigsson Europaparlementariker (S)

facebook Twitter Email