Vi måste välja: Nationalstaten eller Europa?

Krönika av Olle Ludvigsson i Nerikes Allehanda den 27 februari 2017.

Den 25 mars 1957 är en av den  Europeiska Unionens viktigaste datum. Det var då, för snart 60 år sedan, de första medlemsländerna skrev under dokumentet som kommit att kallas Romfördraget.

Det är utan tvekan ett av de viktigaste fundamenten till  EU-projektet och det som kom att lägga grunden för  EU:s inre marknad och den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer.

Oavsett vad man tycker om  EU går det inte att bortse från att skapandet av denna inre marknad är en framgångssaga. Det innebär i praktiken att  EU:s invånare får handla, studera, arbeta och bosätta sig i andra  EU-länder och njuta av produkter från hela  Europa. Företag i  EU gynnas av en större  europeisk marknad, där tidigare många av de nationella handelshindren är avskaffade. Med ökad konkurrens och större utbud av varor och tjänster pressas också priserna till fördel för konsumenterna.

I Rom planerar man för festligheter på högtidsdagen den 25 mars men det finns många skuggor också. Det är en tid då  EU-samarbetet står inför stora utmaningar. Den 15 mars är det val till parlamentet i Nederländerna och Storbritannien kommer troligen att begära utträde ur  EU i slutet av månaden.

I Nederländerna är det högst troligt att Geert Wilders högerextrema, invandringsfientliga och  EU-skeptiska parti kommer att stå som vinnare när valresultatet är klart. Även om det inte behöver betyda att Wilders parti hamnar i regeringsställning, sätter det ändå fingret på den svåra utmaningen vi står inför – att bemöta den växande extremhögern med dess rasistiska och populistiska budskap. Håller tidplanen kommer Storbritannien i slutet av mars att lyssna till förra årets folkomröstning och lämna unionen. Det är omöjligt att säga med säkerhet vilka konsekvenserna blir men att det kommer att påverka både dem och  EU-samarbetet är ofrånkomligt.

Men det finns ljuspunkter. Häromveckan fick jag lyssna till Österrikes nye president Alexander Van der Bellen. Han höll ett riktigt brandtal om  EU och den  europeiska tanken. Han nämnde bland annat att det idag är på modet att tvinga folk att välja – antingen nationalstaten eller  Europa – och jag håller med. Men detta synsätt är farligt för allas vår framtid är kopplade till  Europas framtid och tveklöst är det så att vi behöver varandra.

Enade är vi starkare.

Det finns ytterligare en lärdom att lyfta fram. I Österrikes presidentval i december 2016 besegrade Van der Bellen sin motkandidat från det nationalpopulistiska FPÖ med tydlig marginal. Han gjorde det också med ett  europavänligt budskap och med fokus på ett öppet och tolerant samhälle som lyfter fram allas lika värde. Inför kommande nationella val i  Europa, först Nederländerna och sedan Frankrike och Tyskland, är detta värt att ta med sig och låta sig inspireras av.

Olle Ludvigsson (S), europaparlamentariker

 

 

* * *

facebook Twitter Email